Att sitta vid datorn halv ett på natten innan man börjar jobba om sju och en halv timme, lyssna på Fatboy Slim och rulla dåliga cigg med darriga händer och krum kropp med ännu en oplanerad översovare hemma är charmigt, men skrämmande. Nästan idylliskt till hur jag velat att det ska vara för ett par år sedan. Jag kan definitivt inte säga att jag är missnöjd. Just nu är det lite närmare lycklig. Känns bra.